Före år 1980 var de vanligaste formaten att distribuera musik på vinylskivor eller kassettband. I början av 1980-talet dök dock de första CD-albumen upp på marknaden. CD är en förkortning för Compact Disc och innebär i korthet att musiken lagras digitalt samt i ett mycket kompaktare format. Istället för de stora och otympliga vinylskivorna på 12 tum, motsvarande lite drygt 30 centimeter i diameter, fick nu lika många låtar plats på en skiva med en diameter på endast 12 centimeter.

Ljudet på CD-skivan lagras ungefär som på vinylskivan, fast genom mikroskopiskt små och olika långa gropar i skivan. Dessa ojämnheter läses sedan av med hjälp av en laserstråle som konverterar det hela till en digital signal, det vill säga en serie ettor och nollor. Ut kommer sedan musik i vad som brukar kallas CD-kvalitet, vilket motsvarar 16-bitars stereoljud i 44,1 kHz. Musiken på en CD-skiva håller med andra ord högre kvalitet än på en vinylskiva. Vissa föredrar dock ändå det gamla analoga ljudet med tillhörande knaster som de gamla vinylskivorna innebär och än idag ger vissa artister ut musik på vinyl, även om det handlar om små upplagor. 1988 gick CD-skivan om vinylskivan försäljningsmässigt och tre år senare även kassettbanden.

Det är dock inte bara ljud som har digitaliserats utan det gäller det mesta här i världen. Idag sköts till exempel saker som kommunikation och marknadsföring till stor del digitalt, via sajter som ungapped.se och liknande. Och att skicka elektronisk post är idag betydligt vanligare än att skicka pappersbrev.

MP3-formatet

I början av 1990-talet lanserades även det digitala ljudformatet MP3. MP3 är egentligen en förkortning för MPEG-1 Audio Layer III och baseras på destruktiv komprimering. Det innebär att de bitar av ljudet som vi människor har svårt att höra avlägsnas för att få ner storleken på ljudfilen. På så vis kan man få plats med mångdubbelt fler låtar på en CD-skiva, jämfört med det vanliga CDDA-formatet.

Beroende på vilken kvalitet MP3-ljudet sparas i kan man få plats med ett hundratal låtar på en vanlig CD-skiva. En vanligt förekommande bitrate under 90-talet var 128 kbit/s, vilket gjorde att man fick plats med ungefär tio gånger så många låtar på en CD-skiva om de lagrades i MP3-formatet. Den maximalt möjliga bitraten var 320 kbit/s och blev vanligare allt eftersom folk fick tillgång till snabbt bredband hemma och lagringsmedier med högre kapacitet.

Napster

Under det tidiga 2000-talet började program som Napster bli vanligare. Där kunde folk dela MP3-filer med varandra, oftast på inte fullt så laglig väg. Skivbranschen såg såklart inte med blida ögon på denna utveckling och gjorde sitt yttersta för att sätta käppar i hjulen, inte bara för Napster utan för digital distribution av musik i stort. Så här i efterhand där musikströmningstjänster som Spotify är vardag kan det ses som lite märkligt och bakåtsträvande.